Vem tar nästa steg?

Flickan och kråkan flyger aldrig ensam genom höstskogen. Musiken och andra människors ord fortsätter att motivera mig, framåt, utåt, vidare som nästa steg på en planka i obalans.

I min läsning flög maj fram som stormvinden i ett vändande hav, jag fascinerades, greps och kände igen mig. Orden beskriver situationer jag kan ta på, tänka mig in i och förstå. Förståelsen finns i någon mening men aldrig fullt ut, för jag var inte där då, jag skrev inte orden och händelserna som det abstrakta associerar till är inte upplevda av mig. Jag är ingen tankeläsare, men en förstående människa som kan finna tröst i andra människors ord och upplevda situationer. Jag kan glädjas med andra i det de finner glädje och jag kan gråta samman med den människa som lidit en stor förlust.. 

En ledsång i mitt liv under mitt "ljuva" tonårs Borlänge dock i en yngre inspelning, de vännerna som jag mest av allt drömde om.  

Åter till maj, i kroppen min, jag fastnade på den 14:e det var en måndag i år och någonstans här började mina tankar och skor gå helt galet fel med mig. Jag tröstas av orden från pojken med kråkan och känner så galet igen mig i formuleringarna, förstår inte hur det som skrivs här så klockrent kan associeras mot saker  jag själv upplevt och gått igenom. Är det kanske bara jag som söker tröst och finner den där jag minst anar? 

I musiken, i orden, i bilderna, i viljan att finnas leva andas och att få älska och att älskas!

Jag har svårt att erkänna det och att tillåta kroppen min att vara det men idag är jag hemma och vårdar mig själv! Hoppas detta inte behöver bli någon lång resa. Denna envisa hosta som följt mig till och från denna sommaren behöver dock få en chans till dämpning. Vill vara pigg kry och sprudlande glad..

Det har varit en sommar som på många de vis varit helt underbar och gett mig många positiva minnen att hänga framtiden på. Den har också innehållit ett par hjärtskärande episoder som jag hoppas inte ska få allt för långsinta följder i min framtid. Jag kan bara vänta och hoppas och förändra det jag kan påverka.. 

Vi är alla bara människor.
  

För att komma ikapp

Kämpar, sliter svettas för att komma ikapp med all missad läsning, alla glömda ord allt liv runtom som ska vårdas, underhållas och ömma.. 

Jag hittade så fina ord i det jag nu försöker läsa mig igenom "Det går inte att referera till någon annans uppfattning av hur kroppen reagerar. Det spelar ingen roll om det är kärlek, skrubbsår, ett knäckt näsben, en orgasm eller cellgiftsbehandling." ("Rovdjurs frossa. i kroppen min". April 2011)

Citatet ger mig tröst, jag kanske ändå inte gjorde en knasig jämförelse, för jag har gått igenom perioder i mitt liv med kroppsliga reaktioner ej möjliga att beskriva. Nu sitter jag här lite äldre, lite starkare, lite mer klarsynt och klagar liksom männen över en sketen förkylning.. ;) Eller ja riktigt så enkelt generaliserat har jag svårt att se på livet. 

Jag är nu inne i april och har en bit kvar till nu. 35 läsvärda kapitel i en fin liten bok!

Oavsett om det är en sjukdom en tanke eller en känsla så kan det abstrakt betraktas som en  kräfta i kroppen, eller cancer var det så det var, kanske en tumör som blandar mellan de elakartade och de godartade. Det ligger i betraktarens ögon och valmöjligheterna är många. En smärta är svår att inte känna, andra smärtor kan ignoreras och förtryckas hur hårt som helst. För när tanken styr är det ju "bara" att strunta i vad som känns, tänka bort existensen för den känslosamt styrda individen.. Eller hur fungerar egentligen vi människor och hur interagerar vi med varandra? Ett ytterst intressant ämne! 

Jag känner pressen, att jag borde jobba för att minska på minus kontot eller borde jag kanske vila för att balansera stresshormonerna med förkylningsviruset, kanske träna för att få igång cirkulationen, förbättra ballansen och driva ut viruset. Alla dessa val, alla dessa möjligheter, vad ska vi göra för att komma över vägen? 

Hemlängtan!!

10 år senare står jag här mitt i livet och undrar vad jag kunde gjort annorlunda? Sensommarnatten var varm på min korta promenad ensam i mörkeret. Det var i våras 10 år sedan min hemlängtan och viljan att vara nära föräldrar och syskon blev så stark att jag inte kunde stanna på sveriges västra kust. Samtidigt hade jag lockat min bror att följa mina fotspår, hade jag stannat hade jag kunnat stötta honom och byggt vår relation bättre. Så fel det kan bli! Så många situationer jag hade kunnat göra annorlunda val.... Nu är jag här mitt i det som kallas mitt liv och längtar fortfarande hem.. Det finns de som säger att kärt barn har många namn. Jag tänker stilla att en rotlös själ har många hem men inget den kan vårda som sitt eget. Godnatt min skatt!!

Kom ska vi leka

Jag inspireras av musik och insåg under en tuff period för snart sex år sedan att jag gav musiken för lite utrymme i mitt liv, det var där och då det! Efter det har jag hunnit med att byta glasögon ett par gånger. 

Plötsligt övergick tonerna från sweat jackie; som så väl beskriver det Borlänge som jag växte upp med; i en mer lekfull men äldre låt inspelad samma år som min storasyster är född. Jag växte ur staden Borlänge vi 15 års ålder och är glad att jag under 3 år fick förmånen att uppleva en fördomsfri och harmonisk bullerby idyll i sveriges närmaste stad (som nu för övrigt växer och frodas). Även där var det blandade musiktoner (bland annat fick grungen en plats i mitt hjärta). Min äventyrslust och önskan om att vara vuxen vandrade efter 3 år vidare med mig i Sveriges avlånga land. Jag landade ett par år på sveriges västra kust!

Under mina första år på en av sveriges tekniska lek.. äuhm förlåt jag menar högskolor var jag minns en gammal bil en av de låtar som ältades friskt. Tonerna blandades med fraggelsång (fast på svenska) och även en och annan mindre barnvänlig visa. Jag dansade gärna sent till 80-talsmusik, eurodisco och grungens toner frodades ytterligare med mitt musikliv.

Det var glada tider med mycket slit, mycket sång, många underbara människor och fantastiska minnen. 

Vägen från denna stad vandrade vidare för 10 år sedan, men jag stannar i den ambitiösa ålder av 26 ett litet tag till innan jag fortsätter min vandring och mitt skrivande. 

Tack för ett fantastiskt blogg inlägg, vem än du människan bakom dessa fantastiska ord är. 

Jag kan trösta mig med att även jag haft ett rikt liv och fortsätter mitt livs vandring på ännu oskrivna stigar. 

Godnatt Sverige, vem du än är!