Sanningen..

Det var en solig sommareftermiddag i min barndomsstad. Jag stod på det som normalt för mig var en parkering men som denna dag är första parkett framför en scen. Värmeböljan lyser med sin frånvaro. Det är inte lika underbart kvalmigt och festivalhett som ett par år tidigare då vi i en annan del av staden köade för att se samma band spela, på en annan scen under samma festival. Det är sommar, det är Borlänge, det är festivaltjejerna och jag (några tillkomna några saknade), det är lördag och scenen ska intas av Sugar plum fairy. Denna eftermiddag 2012 tittar solen fram och det känns sommar. Kontrasterna i livsglädjen hos mig är ungefär lika stora som temperatur skillnaden denna P&L dag 2012 kontra den P&L dag 20xx då vi stod utanför cozmoz och väntade på spelning. Grovt uppskattat en temperatur differens på mellan 10-15 grader. Då för x år sedan kokade Borlänge, där 2012 ger staden löfte om en fin sommarkväll. Med extra tröja i beredskap och med solen i ögonen står en vuxnare och mer sargad jag och väntar på konsert.

Jag väcker tanken om att återigen skriva till liv. Efter märkliga upplevelser, tvära kast i livet och med nyfödd önskan om att återigen hitta och landa i mig själv låter jag tanken gro. Jag lovar mig själv att vara distansierad och att inte på samma sätt öppna dörren till min sårbara själ.

Kanske skulle jag låtit tanken stanna och gå i graven där på parkeringen. Kanske skulle jag tänkt till ett par varv innan jag lät orden flöda fritt.. Och kanske skulle jag hindrat mig själv från denna oredigerade och orefkekterade publicerings taktik som jag använder mig av. Men sanningen är den att jag bor här i sorgens land en liten stund inatt. I sanningen är jag rädd, rädd för den mörka ensamheten.. Ensamheten som jag i någon mening själv valt, men som grundar sig på ett uselt beslutsunderlag.. Inte vill jag i mina drömmar vara så långt ifrån dem jag älskar och de som bor och alltid har en plats i mitt hjärta. Inte vill jag i mina drömmar att livet ska behöva vara så komplicerat och svårt. Inte vill jag i mina drömmar att konflikterna ska fjärma mig från det liv jag i mina drömmar hellst vill ha.. Sanningen den är en annan. Jag gråter tyst var gång jag hör Petra Marklund sjunga om sanningen! Jag har grubblat mig igenom många nätter, funderat kring livet, mänskliga möten, sökt svaret på varför i dess mest existensiellt förunderliga former. Har ofta allt för lätt ifrågasatt min egen existens, gömt mig och inbillat mig att min rätt till att finnas skulle vara mer begränsad än andras rätt.. Jag erkänner jag har behandlat mig själv illa och i det även människor som faktiskt bryr sig om mig.

Jag har lärt mig konsten hur man lagar ett krossat hjärta. Att samla skärvorna, dra ut taggar från ett hjärta som krossats på riktigt, för att vakna upp i oron att det enda som jag gjorde kanske var att fylla hjärtat som var trasigt med betong, hemska tanke.
Kärlek njutning och underbara stunder, att leva sitt liv för den inbillade kärleken istället för att njuta av och älska livet i sig själv så som det är och i de stunder av skimmer som anas!! Varje berusning har ett visst mått av baksmälla och i ensamheten kan såväl ett stort svart tomrum som en euforisk njutning av avslappning bo. Även denna storm ska orka ridas ut!!
Sex, drugs and rocknroll blandas med bullerbyidyllen och kontrasten blir outhärdlig, sliter mig i stycken får mig att

Snurra min jord igen..

på radion...
Godmorgon min värld!
Klockan är sex och väckningen säger att det är dags att gå upp. Jag vaknar långsamt tillsammans med det Stockholm som nu är en del av min vardag. Mina blå har varit öppna ett tag, vaknade återigen tidigt (före fem).. Passade på att vakna långsamt och låta min begynnande stela kropp få slappna av ordentligt. Nu känner jag mig mer redo att möta denna dag!!

Så nu är det dags för havregryns gröt, garderobs gissel, borsta en tand och därefter ta på vinterskruden och möta ännu en snöfylld decemberdag 2012, onsdag mitt i veckan och lucia nalkas.. Ljusen lyser vackert upp tillvaron och sommaren som gick känns avlägsen och främmande...

Hoppas ni alla där ute passar på att njuta av denna er dag på det sätt som möjlighet er ges. Är möjligheterna begränsade njut av det korta lilla ögonblick som ändå kan anas. Jag är övertygad om att var och en har minst ett sådant ögonblick att fånga! Jag slappnade stilla av i njutningen av att stanna kvar under mitt täcke och fylla tillvaron med dessa banala ord. Vilket ögonblick av njutning har andra människor på denna jorden fångat en dag son denna??