... där glödde glada färger grant. Jag hade en ... med färger. Det är näästan sant.. Någon som minns denna sången, den dök upp i mitt minne här ikväll strax efter att jag vandrat på en minneskavalkad med starka tydliga bilder från min barndoms hem. Någon som minns vad det var som var fyllt med färger? Just det ordet har här och nu för mig fallit i glömska.
Blåbärsstigen 25, föräldrarnas sovrum, dörren ut på altanen rummet med pianot, datorn bredvid sängen, bokhyllorna från ikea som än idag hänger med!! Väggarna i grönt och lister i en mörk olivgrön nyans, färgen skulle antagligen beskrivas annorlunda av någon annan.. Altanen och den lilla trappen ned på gräset.. I den trappen startade syrrans och mitt korreografiska mästerverk.. haha var väll mest en banal samlung av rörekser vi plockat från olika håll och satte samman i en rörelse från altanen ned på gräset, via ett handstående i den lilla lutningen upp emot landet innan skogen, följt av en hjulning och diverse annat där emellan och efter.. Vi hade rolugt i denna leken och minnet får mig att le och må bra.. Hela min minnesvandring genom radhusets skrymslen och vrån är idag fylld av de positiva minnena glädjen och tryggheten. Jag vill ta hela världen i mina armar och krama livet hårt av lycka och glädje över att dessa minnen äntligen har letat sig fram till mig från den dunkla gömda vrån.. Det glädjer mig så för jag trode dessa minnen var för evigt dolda i det förgångna. Men så levande starka finns de här och stöttar mig ikväll och livet känns plötsligt återigen underbart!!
Det har blåst en försiningsvind genom mitt hjärta denna helg och jag hoppas att den kommit för att stanna och att det inte bara är min fantasi som spelar mig ett av sina oförutsägbara spratt... Jag kände mig utmanad att skriva om brustna hjärtan, saknad och sorg.. Men istället bubblar en massa starkt glada minnen fram ur vrån... De andra tankarna får vänta en stund..
Kan ha varit ett målarskrin som visan började, i tecten fanns dock ett melankoliskt inslag från krigsskadade färger. Men de färger som fanns var solgult, grönt för gräs och blad.. Och där någinstans i början av 80-talet satt en liten jag och sjöng sånger om att måla fred!
