Jag kommer från ett hem som alltid varit fyllt med böcker och jag började läsa kapitelböcker på egen hand redan som sexåring. Vi var på bibloteket med lekis och skulle låna något som vi själva skulle läsa. Som oftast ville jag göra samma saker som min syster som är tre år äldre, hon läste Katitzi och det ville jag också göra. Jag vet inte ens om jag minns denna storry rätt men envis som få lyckades jag iaf övertyga lärare och biblotikarie om att jag skulle läsa dessa böcker för egen maskin. Jag tror det var där någonstans jag började sluka böcker. Minns det främst som att det var på loven jag läste och tror att jag ganska tidigt började ta mig an de romaner som fyllde bokhyllorna där hemma.. Sommarveckorna i stugan åt jag Maria Lang och Agatha Christie.. En två böcker om dagen var inget ovanligt.. Sedan någon gång under högskole studierna slutade jag plötsligt läsa och sedan dess har mitt läsande gått i perioder.
Efter ett par år med få litterära intag har jag nu kommit igång igen och kan återigen låta mig slukas av berättelsens uppdiktade verklighet. Jag ser det sim att jag återigen har hittat hem!!
