they teach you to be nothing at all...

Och någonstans i den evolutionen har vi ändå som människor, kvinnor och män gått emot att mötas i att vara något, tro på det du vill vara och att förverkliga de drömmar som du bär inom dig.

Det är inte alltid, iallafall inte för mig, så enkelt att ta plats att våga ha drömmar och att våga leva. Många gånger är det liksom enklare att följa någon annan, gå efter en annan människas tänkta planer eller att inspireras av vad någon annan tänkte sig att de skulle göra med sitt liv här och nu. Låna någon annans ord och reflektera utifrån ett uttalande som någon annan gjort. Att skapa själv är jag inte lärd till, inte i så vid omfattning iallafall. Även om jag är fostrad till och tror mig ha en förmåga att tänka utanför boxen, så kanske jag ändå inte gör det fullt så kreativt som dem som skapar "på riktigt".. 

Jag har som vanligt inte hängt med i allt som händer i medievärlden, men iom att jag följt bloggen som fick mig att börja skriva igen så fick jag även veta att det fanns ett klipp från en intervju som var väl värd att se. Så idag när jag äntligen fått igång möjligheterna att surfa från min dator satte jag mig ned för att betrakta denna intervju med Kristian Gidlund och sugarplum fairy i Jenny Strömstedt. De orden som jag bär med mig och vill citera från denna intervju är följande "Att inte sörja en person som faktiskt lever.." De orden satte sig i mitt huvud och öppnade mina ögon för mitt eget agerande och det ger mig även ett perspektiv i olikheten mellan situationer. För jag anser att orden är så sanna, så riktiga och ändå vill jag debattera kring dem. Jag vill bestrida orden om de sätts i ett annat sammanhang.. Men det är just det som är så farligt och även så förunderligt underbart med ordens betydelse och möjligheten att faktiskt plocka dem ur ett sammanhang och placera dem i ett helt annat. 

I en situation som denna där någon som står en nära och betyder mycket står inför det faktum att de "dömts till döden".. att där och då ta ut sorgen i förskott och börja sakna och sörja någon som i allra högsta grad fortfarande lever, det verkar för mig som ett handlande som leder till onödiga förluster av möjligheter till underbara stunder tillsammans.. I en annan situation av förlust som jag personligen levt mig igenom så är det för den som inte väljer ytterst märkligt och knepigt, svårt att förhålla sig till. Det handlar om förlust och sorg i samband med en separation, där individen i högsta grad fortfarande lever men väljer en annan väg. En väg som innebär att en annan person blir bortvald, utanförstående och kvar med ett liv och en dröm om ett liv som aldrig mer kan bli sann.. Jag blev inte dömd till döden men dömd till ett annat liv, ett liv som jag inte hade den blekaste aning om hur jag skulle tackla, en ny start som jag inte var beredd på, inte hade önskat eller någonsin kunnat tro. Förtroenden som sveks andra relationer i mitt liv som förändrades och människan som även varit min bästa vän var inte död, men för mig inte längre levande eftersom jag inte fick lov till att vara del av eller veta något av det liv som han nu byggde om till sitt eget. Självklart såhär i efterklokhetens spegel skulle jag ha låtit bli att sörja en person som faktiskt lever. Jag skulle inte heller ha fastnat så mycket i tanken på att se allt som en förlust, mig själv som ett offer och livet som en plåga... Inte gjorde jag det i alla situationer heller. Men det jag skulle vilja komma till är det i en sådan situation också fel att sörja någon som fortfarande lever? Att sörja som följd av en förlust som jag som människa lidit i mitt liv? äh jag tror jag lägger ned detta, mina tankar blev för komplexa jag orkar inte följa dem längre...

Så svårt att beskriva vissa saker. Kan bara säga att jag är ledsen över allt som har blivit så fel. Att jag önskar  det går att hitta en väg där jag inte står i vägen och där jag återigen kan uppleva underbara stunder med dem som betyder som allra mest för mig! Jag är hemma nu, i mitt hem det som ska vara mitt hem för en tid framöver. Där jag ska landa andas och ladda om för en ny omgång med detta som kallas vårt liv.. Jag hoppas det blir en bra tid med många ljusa minnen att fylla min bank med! Sov sött ni underbara människor där utanför mitt fönster.