Det har andats vår i luften denna veckan. Vinterjackan har fått stanna i garderoben och även om mössan varit med mig så har den stannat rätt bra i jackficka och väska.
Hade under helgen en förhoppning och tilltro till att denna vecka skulle bli den då jag äntligen lyckas vända på mina morgonvanor och går tillbaka till att vara på jobbet relativt tidigt, men oj så fel jag hade. Morgontrött och osedvanligt seg blev det verkliga resultatet. Nästa vecka kommer ett nytt försök.
Tog en kort kvällspromebad innan sovdags u onsdags. Det blåste varma vindar, andades sommar och jag njöt i fulla drag av den närhet till vattnet som jag nu har. Kände en ofantlig lycka under denna promenad vilker var fantastiskt befriande.
Fredag, dagens rörelse: 45 minuter spinning, 5 armhävningar innan sängen hägrade. Var sugen på att ta en promenad eller joggingtur på kvällskvisten men tog det lite lugnt.
sov gott, imorgon vankas sol
fredag 19 april 2013
tisdag 16 april 2013
Ett ljus i dimman
En grå dimma sprider sig över dagen, regndropparna trillar till marken och bildar en ridå av trötthet i luften. Denna måndag andas meningslöshet och tröttheten vill som inte lämna min kropp. Ingen fart, inget driv, ingen ork. Lunchen passerar utan några inslag av pigghet. Under eftermiddagens möten lyfter energinivån en liten aning och den utbildning som följer medför goda diskussioner, dialoger i samstämmighet och med intresserade deltagare. Den lyfter dagen en aning, eftermiddagen rullar på kroppen är trött, seg och har ont efter gårdagens joggingrunda. Jag släpar mig iväg för träning, tror inte jag har något att ge men kroppen reagerar bättre än väntat, jag utmanar mig själv mer än planerat och det känns bra.
Efteråt ställer jag mig på vågen, tänker att det kan vara intressant med en reflektion över det fysiskt mätbara. Jag blir förvånad, väger visst mindre än jag trodde. Och med en -2 kg på kontot (mot förväntad vikt) så börjar tankarna och funderingarna dra iväg mig åt ett helt annat håll. Jag ger mig ett tidsperspektiv och inser att jag tappat ca 7 kg sedan i somras.. Och ändå sitter jeansen uppe lite bättre av sig självt idag än vad de gjorde för ett par månader sedan. I bilen på vägen hem tänker jag på att detta vill jag skriva om idag. Hur många kilogram människa jag är, att jag är 61 kilogram verklig vad nu det kan tänkas betyda.. Är detta vad som sätter värde till min person? Hur många centimeter över havet jag når och med hur många kilo jag sjunker när jag närmar mig botten. Konkreta siffror, är det det vad som ger mig ett människovärde?
Det jag trodde skulle sänka mig har istället omvänd effekt det lyfter och piggar upp min annars så sega dag..
Jag får ny energi, orkar tänka kring och planera för de timmar av ledig tid som jag har till mitt förfogande innan John Blund sätter kuggar i hjulet för fortsatt aktivitet under denna dag. Kvällen blir inte som jag tänkte mig där i bilen på vägen hem, men jag får ändå endel gjort och även lite vila. Jag känner mig nöjd med denna min dag. Den har bjudit på en blandad kompott av känslor från hela dess spann.
Tänder ett ljus i min fyr, idag tänder jag det för mig och mitt liv. För alla de stigar jag har kvar att vandra, för min framtid vad det nu kan tänkas bli med den. Jag fäller ett par tårar när jag tänder mitt ljus, strax därefter landar jag i någon form av förlikning med mitt liv och så som det är bara just här och nu. Här i mitt hem!!
Här kan jag andas och samla ro att vandra vidare fram längs denna mitt livs brokiga väg, här ser jag hopp om en härlig vår och en underbar sommar. Och jag anar att jag framför mig har ett par underbara kvällar med fri tid och underbara ljusa sommarnätter att fånga.
Jag landar i detta idag, förlikar mig med bilden av mig själv, ser mig i ögonen och ser att jag är bra. Där i alla omvälvande känslor som landade i mig strax efter att jag tänt flera ljus för framtiden sätter jag mig på golvet mitt i mitt vardagsrum och landar. Strax därpå börjar jag sjunga, nya oskrivna låtar som ingen någonsin kommer kunna fånga, det är inget som jag normalt någonsin gör, men i denna stund kändes det fantastiskt att jag kunde åstadkomma dessa ord. Nu låter jag tröttheten komma över mig igen, men i denna stund med nytt
hopp och med energi som andas, den uttråkade tröttheten som inte ville lämna mig i morse är nu borta och jag ser ljuser och långsamt skrämmer det bort den gråa horisonten till förmån för underbart glada färger.
Sov nu gott min vän
Efteråt ställer jag mig på vågen, tänker att det kan vara intressant med en reflektion över det fysiskt mätbara. Jag blir förvånad, väger visst mindre än jag trodde. Och med en -2 kg på kontot (mot förväntad vikt) så börjar tankarna och funderingarna dra iväg mig åt ett helt annat håll. Jag ger mig ett tidsperspektiv och inser att jag tappat ca 7 kg sedan i somras.. Och ändå sitter jeansen uppe lite bättre av sig självt idag än vad de gjorde för ett par månader sedan. I bilen på vägen hem tänker jag på att detta vill jag skriva om idag. Hur många kilogram människa jag är, att jag är 61 kilogram verklig vad nu det kan tänkas betyda.. Är detta vad som sätter värde till min person? Hur många centimeter över havet jag når och med hur många kilo jag sjunker när jag närmar mig botten. Konkreta siffror, är det det vad som ger mig ett människovärde?
Det jag trodde skulle sänka mig har istället omvänd effekt det lyfter och piggar upp min annars så sega dag..
Jag får ny energi, orkar tänka kring och planera för de timmar av ledig tid som jag har till mitt förfogande innan John Blund sätter kuggar i hjulet för fortsatt aktivitet under denna dag. Kvällen blir inte som jag tänkte mig där i bilen på vägen hem, men jag får ändå endel gjort och även lite vila. Jag känner mig nöjd med denna min dag. Den har bjudit på en blandad kompott av känslor från hela dess spann.
Tänder ett ljus i min fyr, idag tänder jag det för mig och mitt liv. För alla de stigar jag har kvar att vandra, för min framtid vad det nu kan tänkas bli med den. Jag fäller ett par tårar när jag tänder mitt ljus, strax därefter landar jag i någon form av förlikning med mitt liv och så som det är bara just här och nu. Här i mitt hem!!
Här kan jag andas och samla ro att vandra vidare fram längs denna mitt livs brokiga väg, här ser jag hopp om en härlig vår och en underbar sommar. Och jag anar att jag framför mig har ett par underbara kvällar med fri tid och underbara ljusa sommarnätter att fånga.
Jag landar i detta idag, förlikar mig med bilden av mig själv, ser mig i ögonen och ser att jag är bra. Där i alla omvälvande känslor som landade i mig strax efter att jag tänt flera ljus för framtiden sätter jag mig på golvet mitt i mitt vardagsrum och landar. Strax därpå börjar jag sjunga, nya oskrivna låtar som ingen någonsin kommer kunna fånga, det är inget som jag normalt någonsin gör, men i denna stund kändes det fantastiskt att jag kunde åstadkomma dessa ord. Nu låter jag tröttheten komma över mig igen, men i denna stund med nytt
hopp och med energi som andas, den uttråkade tröttheten som inte ville lämna mig i morse är nu borta och jag ser ljuser och långsamt skrämmer det bort den gråa horisonten till förmån för underbart glada färger.
Sov nu gott min vän
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)