Livet landar i ett nytt perspektiv

Jag är inte på något sätt perfekt, och jag dippar emellanåt. Behöver någonstans att landa alla tankar, och att få känna mig glad.

Mitt perspektiv har inte varit det bästa, jag kunde tagit bättre vara på vissa ögonblick, sekunder som där jag kunde gett mer tillbaka till andra..

Någon sa mig var att jag borde bo på Hall, jag har ännu inte fullt ut kutat landa innebörden av den kommentaren. Vad ville den säga? Kanske bara det enkla i att det på så vis vore nära till jobbet....

Eller fanns det något djup som ville antyda att jag skulle vara farlig? En sak värt att veta är att jag har ett hjärta som är skört, sargat av många sorger och lagat från många sår.. Kanske uppfattas jag som mer ytlig och omtänksam än vad jag är.

Någon sa mig nyligt att jag är djup, var det ett försök att söka värdera de ord jag skrivit eller ett ärligt perspektiv om hur jag betraktades där och då??

Så många samtal som aldrig riktigt finner ett svar på dess mening, annat än att samtalet i sig är viktigt där och då.

Någon sa till mig att jag är stark, en nyfunnen ballans där jag kunnat använda hela spektrat av min styrka att gå vidare från tunga och tuffa situationer, mycket mer tacksam, och definitivt helare och med bättre distans

Som för att sömnen nu är viktigare än de skrivna orden så säger jag Godnatt.

The freak show is over

You may laugh at me and say my name as if i was an alien. You may leve me and give me no reson to why, perhaps you are afraid of searching the truth. You may use me as a slave take my home and burn my soul, but my energy will consist as a flame in the dark, a spirit in the sky. It's not a end to no beginning it's towards a beginning of a new tomorrow.

You may laugh at me, but i will keep the ones that laugh with me.

Härifrån till evigheten

När vi kan vakna och fånga en dag som är vår. När solen ler ifrån en klarblå himmel. Då värms min själ av ljuset, skuggorna skingras och det känns lite lättare igen.

Jag möter människor mer så som de behandlar mig, så som de omedvetet sprider sina energier, utesluter och förringar sina egna handlingar. Möter dem utifrån om min upplevelse är att de har eller ej har förståelse för hur det de säger tar sig uttryck..

Jag blev återigen dömd som en människa ej tillåten att få finnas. Satt i ett fack att vara konstig och fel. Utifrån vems premisser? Utifrån vems mål? Satt i detta för att det för stunden passade individens eget syfte att rättfärdiga sin egen vilja att styra, ställa och bestämma? Det är inte sådana vänner jag vill ha.

Jag blev kallad elak - utifrån vilka preferenser och för vad? Är det elakt att inte på sekunden ge en anländande all focusserad uppmärksamhet? Är det elakt att låta någon vänta? Är det elakt att vara tyst? Situationen påminde mig lite om en situation där ett litet barn kallar sinaföräldrar elaka för att de sätter gränser eller säger ifrån.

Min upplevelse och reflektion - Blev jag just hånskrattad åt för att jag inte dagligen har medhavd mat? Vems normer? Vems ego? Vem följer dahla ilama som en trend när det passar? Vem hyser medmänsklighet och vem har brist i självdistans?

Jag försöker förstå, vad sa jag som var fel? Vad sa jag som uppfattades elakt? Vad kunde jag ha gjort annorlunda? Det jag bär med mig är att jag var sann med mig själv.

Vi möter morgonen i ett annat ljus, vi andas ensamma i skuggorna.. Låter månen få lysa upp natten och tänder hopp om framtiden.

Jag faller platt på mage i ett tjärn, min mun fylls med lerblandat vatten, känner jordsmaken i munnen och andas frid. Förstår att jag lever, att min önskan är att leva och känner mig lättare.

Tyngs av sorgsen saknad i att du går vid min sida utan fysisk närvaro. Att du finns här men jag kan inte möta dina läppar i en ömsint kyss.. Längtan är stark och jag andas, fyller lungorna med syre och accepterar. Så som det är bara här och nu, det är allt som existerar. Och i min fysiska närhet är jag här den enda människan som finns. Jag öppnar ögonen, vaknar långsamt och fyller mitt liv med frid och vacker natur, för att vågorna väcker livet, vinden blåser friskhet, träden andas trygghet och berget ger mig ro.. För att jag finns, lever och har en fortsatt vilja att överleva. För att ditt leende värmer min själ och får mig att tina, för din livsglädje lockar fram mitt leende.. För att vattnet som flödar ger oss liv, för vi kan sitta i tystnaden och andas gemenskap och det ger mig ro. Då det i tystnaden är där människorna kan mötas i den största friheten för var och varje individ

Vissa dagar

Jag ska inte på något sätt klaga och det är definitivt inte synd om mig. Jag har det bra med många fina människor runtom mig. Jag har ett bra jobb, bra kollegor, fantastiska möjligheter att röra på mig.

Har varit glad och på bra humör en längre tid nu, mått bra, reflekterat, levt på och njutit av de stunder då livet är lite extra bra. Vill bara konstatera att ibland kommer de över mig de där dagarna då det känns lite extra tungt. De där dagarna då tankarna drar iväg med mig lite för långt och tårarna kommer krypande. Idag är en sådan dag, eller kväll ska jag väll snarare säga för det är oftast om kvällarna det dyker in lite extra starka tankar och känslor då livet känns jobbigt ensamt. Hjärnspökena härjar och modersinstinkterna längtar ihjäl sig efter känslan av att vara behövd. Jag fäller en stilla tår, saknar det som inte finns och låter känslorna få finnas en stund. De får inte ta över mig, kan inte ges för stort utrymme, men för en kort stund låter jag,  dem får finnas och gråter tyst i min stilla ensamhet. Jag vet att det kommer dagar då livet känns tryggt varmt och enkelt men just idag är det för en stund lite tungt ensamt.

Jag möter det med värme, tänker lite mer kärlek åt världen och andas mig långsamt igenom de tyngsta känslorna, släpper tankarna fritt och låter bli att fånga dem, låter framtiden själv få utvisa vad som komma ska..

Imorgon ler jag

När nattens vingslag kryper nära

Där verkligheten hemma blir ett perspektiv att landa för.. När sommarens resa tagit mig till platser jag inte trode fanns, som att möta de tv serier och filmer jag flitigt följt i en förglömd del av mitt liv, som att möta mig själv på en ny plats i en ny tid och inse att livet har en annan dimension. En närvaro i tystnaden som jag inte trode existerade och som hur jag sedan avskyr min egen röst när den i rädsla försöker ge uttryck och finnas i allt det som är så uppfyllt av vackert ljus.. Verkligheten kommer för alltid vara fångat av ett nytt perspektiv och jag söker tryggheten som alltid lämnar mig.. Vad ska framtiden utvisa?

Spöktankar

Jag ville bara somna och vila från allt en stund. Sticka mig på en trollslända och vakna upp till ett finare luv där drömmarna lever, människor får leva med ro och respekterar varandra.. Efter att ha mött arbetsglädjen igen föll livet plötsligt platt.. Någon körde över mig lik en ångvält och veckan har gått åt till att läka, kvällen fylls med rädslor för att möta en likadan situation igen imorgon.. Fasar, rädds, orolig för vad jag ska behöva bemöta
... Kan vara ytterst svårt att förstå för dem som upplever min tystnad som arrogans, det finns en annan verklighet!!

En tidig julklapp.

På posten idag landade denna min julklapp till mig själv. Ser framemot vacker läsning. Tack Oskar för de publicerade orden :)