Jag ska inte på något sätt klaga och det är definitivt inte synd om mig. Jag har det bra med många fina människor runtom mig. Jag har ett bra jobb, bra kollegor, fantastiska möjligheter att röra på mig.
Har varit glad och på bra humör en längre tid nu, mått bra, reflekterat, levt på och njutit av de stunder då livet är lite extra bra. Vill bara konstatera att ibland kommer de över mig de där dagarna då det känns lite extra tungt. De där dagarna då tankarna drar iväg med mig lite för långt och tårarna kommer krypande. Idag är en sådan dag, eller kväll ska jag väll snarare säga för det är oftast om kvällarna det dyker in lite extra starka tankar och känslor då livet känns jobbigt ensamt. Hjärnspökena härjar och modersinstinkterna längtar ihjäl sig efter känslan av att vara behövd. Jag fäller en stilla tår, saknar det som inte finns och låter känslorna få finnas en stund. De får inte ta över mig, kan inte ges för stort utrymme, men för en kort stund låter jag, dem får finnas och gråter tyst i min stilla ensamhet. Jag vet att det kommer dagar då livet känns tryggt varmt och enkelt men just idag är det för en stund lite tungt ensamt.
Jag möter det med värme, tänker lite mer kärlek åt världen och andas mig långsamt igenom de tyngsta känslorna, släpper tankarna fritt och låter bli att fånga dem, låter framtiden själv få utvisa vad som komma ska..
Imorgon ler jag
