Där verkligheten hemma blir ett perspektiv att landa för.. När sommarens resa tagit mig till platser jag inte trode fanns, som att möta de tv serier och filmer jag flitigt följt i en förglömd del av mitt liv, som att möta mig själv på en ny plats i en ny tid och inse att livet har en annan dimension. En närvaro i tystnaden som jag inte trode existerade och som hur jag sedan avskyr min egen röst när den i rädsla försöker ge uttryck och finnas i allt det som är så uppfyllt av vackert ljus.. Verkligheten kommer för alltid vara fångat av ett nytt perspektiv och jag söker tryggheten som alltid lämnar mig.. Vad ska framtiden utvisa?
