Jag är inte på något sätt perfekt, och jag dippar emellanåt. Behöver någonstans att landa alla tankar, och att få känna mig glad.
Mitt perspektiv har inte varit det bästa, jag kunde tagit bättre vara på vissa ögonblick, sekunder som där jag kunde gett mer tillbaka till andra..
Någon sa mig var att jag borde bo på Hall, jag har ännu inte fullt ut kutat landa innebörden av den kommentaren. Vad ville den säga? Kanske bara det enkla i att det på så vis vore nära till jobbet....
Eller fanns det något djup som ville antyda att jag skulle vara farlig? En sak värt att veta är att jag har ett hjärta som är skört, sargat av många sorger och lagat från många sår.. Kanske uppfattas jag som mer ytlig och omtänksam än vad jag är.
Någon sa mig nyligt att jag är djup, var det ett försök att söka värdera de ord jag skrivit eller ett ärligt perspektiv om hur jag betraktades där och då??
Så många samtal som aldrig riktigt finner ett svar på dess mening, annat än att samtalet i sig är viktigt där och då.
Någon sa till mig att jag är stark, en nyfunnen ballans där jag kunnat använda hela spektrat av min styrka att gå vidare från tunga och tuffa situationer, mycket mer tacksam, och definitivt helare och med bättre distans
Som för att sömnen nu är viktigare än de skrivna orden så säger jag Godnatt.
