Veckan som gick har varit neutral och bitvis ganska ensam men ändå riktigt bra och energidepåerna har fyllts på, jobbet har knatat vidare och stressen har inte tagit över och fällt krokben för mig.
Det har flugit många tankar med reflektion genom huvudet, ämnen och frågeställningar som jag så gärna hade vädrat med någon. Så som det inte har blivit.
Mina vänner bor på FB, lr nej det gör de såklart inte de har sina hem på olika platser i vårt avlånga land. Internet är bara ett medie där jag kan vara dem lite närmre när den fysiska närvarons möjligheter är begränsad.
Jag sörjer med en kollega idag. Hon berättar om två små pojkar som just förlorat sin mamma. Pojkarna är i samma ålder som hennes döttrar, jag kan inte ta till mig och förstå, kan inte leva mig in i detta hemska. Kan bara konstatera att livet är fruktansvärt orättvist! Vilken sorg och smärta, hur många varför flyger genom dessa människors tankar idag och frammåt? Det är obegripligt och så fruktansvärt sorgligt.
Jag glädjs med min syster idag som har ett "Gött liv" och jag gillar det. Jag vill inget starkare än att mina syskon och deras barn har det bra.
I veckapn har det debatterats och diskuterats näthat, det är ett upprörande ämne men ack så viktigt problem att belysa. Lyssnade på P3 i fredags och de var inne på och nämnde problematiken ur ett perspektiv som jag också delar och som gör frågeställningarna så fruktansvärt svåra i debatten. Det handlar om näthat men också om så mycket mer. Det handlar om härskartekniker och diskriminerande påhopp för att förminska. Justdetta har jag också varit med om flera gånger, inte på detta överdrivet kränkande sätt där hot blandas in utan bara som subtila "lilla blonda tjej du kan ju inte detta med teknik" antydningar. En annan sanning är att jag är utbildad ingenjör som jobbat snart 10 år med kvalitetssäkring. I feedback från människor som jag jobbat konstruktivt med får jag feedback om att jag är kompetent och duktig. Men just under normingfasen i nya grupperingar blir jag ofta missförstådd, speciellt som jag har en kravställande roll. Det är främst experter som har en tydlig bild av hur det måste göras som häver ur sig denna typ av maktmissbrukande och för mig som individ faktuskt kränkande kommentarer. Det att använda förmimskande "lilla du" antydningar är det sällan någon som reagerar över av dem som står bredvid och tittar på. Jag kan förstå hur kränkande det känns att få direkta hot kastade på sig och vilken maktlöshet det skapar att inte konstruktivt kunna bemöta eftersom förtryckaren är så omedveten och oemottaglig. Det är ett viktigt och ack så svårt ämne som påvisar att under ytan har jämlikheten många stegar kvar att bemästra innan vi har ett samhälle där vi är lika i ordets talade och skrivna jämförelse.
Jag är ändå så otroligt tacksam att jag är född i sverige!
Nu vill hungern ha sitt. Har inte tömt veckans reflektioner ännu men detta får räcka för nu.
Ha en fin dag vackra människor!!
