Jag hittade så fina ord i det jag nu försöker läsa mig igenom "Det går inte att referera till någon annans uppfattning av hur kroppen reagerar. Det spelar ingen roll om det är kärlek, skrubbsår, ett knäckt näsben, en orgasm eller cellgiftsbehandling." ("Rovdjurs frossa. i kroppen min". April 2011)
Citatet ger mig tröst, jag kanske ändå inte gjorde en knasig jämförelse, för jag har gått igenom perioder i mitt liv med kroppsliga reaktioner ej möjliga att beskriva. Nu sitter jag här lite äldre, lite starkare, lite mer klarsynt och klagar liksom männen över en sketen förkylning.. ;) Eller ja riktigt så enkelt generaliserat har jag svårt att se på livet.
Jag är nu inne i april och har en bit kvar till nu. 35 läsvärda kapitel i en fin liten bok!
Oavsett om det är en sjukdom en tanke eller en känsla så kan det abstrakt betraktas som en kräfta i kroppen, eller cancer var det så det var, kanske en tumör som blandar mellan de elakartade och de godartade. Det ligger i betraktarens ögon och valmöjligheterna är många. En smärta är svår att inte känna, andra smärtor kan ignoreras och förtryckas hur hårt som helst. För när tanken styr är det ju "bara" att strunta i vad som känns, tänka bort existensen för den känslosamt styrda individen.. Eller hur fungerar egentligen vi människor och hur interagerar vi med varandra? Ett ytterst intressant ämne!
Jag känner pressen, att jag borde jobba för att minska på minus kontot eller borde jag kanske vila för att balansera stresshormonerna med förkylningsviruset, kanske träna för att få igång cirkulationen, förbättra ballansen och driva ut viruset. Alla dessa val, alla dessa möjligheter, vad ska vi göra för att komma över vägen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar