Flickan och kråkan flyger aldrig ensam genom höstskogen. Musiken och andra människors ord fortsätter att motivera mig, framåt, utåt, vidare som nästa steg på en planka i obalans.
I min läsning flög maj fram som stormvinden i ett vändande hav, jag fascinerades, greps och kände igen mig. Orden beskriver situationer jag kan ta på, tänka mig in i och förstå. Förståelsen finns i någon mening men aldrig fullt ut, för jag var inte där då, jag skrev inte orden och händelserna som det abstrakta associerar till är inte upplevda av mig. Jag är ingen tankeläsare, men en förstående människa som kan finna tröst i andra människors ord och upplevda situationer. Jag kan glädjas med andra i det de finner glädje och jag kan gråta samman med den människa som lidit en stor förlust..
En ledsång i mitt liv under mitt "ljuva" tonårs Borlänge dock i en yngre inspelning, de vännerna som jag mest av allt drömde om.
Åter till maj, i kroppen min, jag fastnade på den 14:e det var en måndag i år och någonstans här började mina tankar och skor gå helt galet fel med mig. Jag tröstas av orden från pojken med kråkan och känner så galet igen mig i formuleringarna, förstår inte hur det som skrivs här så klockrent kan associeras mot saker jag själv upplevt och gått igenom. Är det kanske bara jag som söker tröst och finner den där jag minst anar?
I musiken, i orden, i bilderna, i viljan att finnas leva andas och att få älska och att älskas!
Jag har svårt att erkänna det och att tillåta kroppen min att vara det men idag är jag hemma och vårdar mig själv! Hoppas detta inte behöver bli någon lång resa. Denna envisa hosta som följt mig till och från denna sommaren behöver dock få en chans till dämpning. Vill vara pigg kry och sprudlande glad..
Det har varit en sommar som på många de vis varit helt underbar och gett mig många positiva minnen att hänga framtiden på. Den har också innehållit ett par hjärtskärande episoder som jag hoppas inte ska få allt för långsinta följder i min framtid. Jag kan bara vänta och hoppas och förändra det jag kan påverka..
Vi är alla bara människor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar