I bilen på väg till och hem från jobbet igår den 17:e maj 2013 reflekterade jag över datumet och händelser i mitt liv kring denna perioden tidigare i mitt liv. Som jag på radion hörde reportage från Karl Johans gate i Oslo påmindes jag osökt om den dagen för 9 år sedan då jag stod mitt i folkmassorna och fick ett samtal som påverkade mitt framtida yrkesliv. Nu 9-år senare är jag fortfarande kvar på samma bolag.
Någon dag tidigare slutförde jag mitt livs 2:a Göteborgsvarv och landade i mål på tiden 1:57:24, sekunderna sämre än mitt 1:a lopp två år tidigare. 2 år senare knäckte jag nära nog min drömgräns 1:50, men snubblade över linjen på 1:50:32, hade jag vetat det kanske någon extra reserv hade kunnat plockas in, eller är jag helt enkelt inte tillräckligt målinriktad.
Det var 11 år sedan jag fattade beslutet att lämna västkusten bakom mig, och min dåvarande sambo fick valet att följa med eller bryta upp. Han följde mig då, men lämnade mig 7 år senare. Vet inte riktigt vad som drev mig eller om beslutet var rätt. Jag hade tröttnat på kroglivet, ville närmre föräldrar och morföräldrar och såg ett stundande familjeliv framför mig när studierna var klara och yrkeslivet väntade. Tänkte mig att jag skulle bli mamma inom ett par år, pratade nog aldrig så mycket om det med någon men det var vad som fanns i mina tankar..
Det var 18 år sedan som solen sken på oss under en fantastiskt fin maj när studentens lyckliga dagar väntade. 3 året på teknisk linje under Westerlundska gymnasiets tak närmade sig sitt slut och vi skulle snart bli lyckligt fria från den obligatoriska skolgången.. En period i livet med många blandade känslor! Då hade jag verkligen ingen aning om var livet skulle led mig i min framtid, tänkte just inte så långt framåt!
Tänk så annorlunda det blev! Idag sitter jag här ensam framför datorn, skriver i min blogg och har eurovision song contest som bakgrunds musik. Möjligheterna att bli mamma känns långt borta och det livet som jag trodde var min framtid kommer aldrig att inträffa. På sätt och vis är jag som tillbaka till den framtidsbilden som låg framför mig för 18 år sedan. Som ett oskrivet blad, där vad som helst skulle kunna hända.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar