Jag har strävat ett tag nu för att komma upp i tempo och hitta ballans. Jag har de senaste månaderna upplevt en stark längtan efter att känna mig mer närvarande i det vuxna nuet, orka ta till mig vad som sker i världen och att kunna känna mig nöjd med jobb vardagen och trivas med att inte ständigt snurra i ett kaos av olösta problem. Och faktum är att det tack vare människor runt om mig, bra verktyg och erfarenhet nu tycks gå lättare och lättare att komma på benen, vända negativa tankespiraler och att be om hjälp. Jag är fortfarande en hopplös mästare på att skjuta upp vissa saker som kräver beslutsamhet till sista sekunden och där kan jag absolut bli bättre. Det kanske är så att jag blir tråkigare som person? Vad vet jag om hur andra ser på mig?
Det är mycket som jag skulle vilja göra, säga, fråga osv men jag får helt enkelt acceptera att det inte går att göra allt.
Denna veckan har det debatterats förslag på nya villaskatter, kommunikationshantering i föräldrarelationer med delad vårdnad. Det har rapporterats om misstänkt mord som tycks vara en tragisk olycka där en 23 åring dog. Jag tänker en stund på dem jag kände som hade som sport att hoppa mellan hustak, tänkte redan då och tänker nu igen att det var ren tur att inte olyckan var framme då. Undrar stilla om den nu rapporterade olyckan orsakats av något liknande. Infall i situationen, beslut som för stunden verkade som kul roliga. Riskbenägenheten hos människor är olika. Likväl som livets väg. Läste en blogg om ett annat livsöde i fredags: Ikroppenmin, en annan kamp, någon annans liv drömmar och verklighet. Alla har vi våra tankar, funderingar och yttre faktorer att brottas med. Jag kanske inte har så stor rätt att gråta, sörja, bli besviken men oavsett så dyker det över mig ibland. Kanske låter jag det ta orimliga proportioner kanske vill jag bara visa att det finns och hamnar i orimligheten när bemötandet är oförståelse. Det kanske inte var något du tänkt på eller ville tänka på. Kanske skulle jag inse och beakta det innan jag något sa? Kanske kunde du beaktat att jag fanns innan du gjorde... ? Vi är människor och vi är olika!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar