För mindre än en månad sedan slutade min mobil fungera, fånigt hur beroende man kan bli av en pryl. Det sociala värdet ska inte förringas. Igår var ärendet klart! Betalade 600:- i självrisk och fick en ny telefon, en modell modernare annat märke men ingen jag valt själv, istället för att som jag ville få tillbaka informationen från och ersättning för den trasiga, ett svar på hur den var trasig och möjligheterna att reparera. Efter att ha lekt besvärlig kund 45 minuter, kapitulerar jag och går därifrån med en ny telefon 600:- mindre i plånboken och en kväll framför mig. Tog en stärkande promenad genom stockholm. Ingen större id'e att prata när tystnaden är det enda som svarar. Med stöd av glada minnen passerade jag dessa platser! En underbar sommarkväll...
Det som tystnaden inte nämnde var kampen för att göra kvällen underbar, ensam på egna ben, bara för mig själv och inte för någon annan. Utan någon att ventilera med. Hur mycket längtan, saknaden och drömmen om att kärleken fanns där och kunde få vara hel snurrade och ockuperade tanken. Jag vandrade stigar vi vandrat tillsammans besökte platser vi upplevt ihop och bar med mig att ingen kunde ta ifrån mig de stunderna, de var på riktigt, men du ville något annat. Jag andades, landade där och då och stärkte mig själv genom att vara och finnas i livet. Inget nytt, inget ovanligt, inget någon människa dött utav. Jag växte lite och jag dog lite, ganska banalt... Hjärtat är sargat och slitet, osäkert och otryggt, lappat och lagat längtar det ....
SvaraRadera